Vi har de två senaste somrarna haft som ett av våra många mål att ta itu med den norra fasaden. Just denna sommaren kom arbetet med vatten och avlopp ivägen. Att inleda någon renovering av vår mycket lilla och opraktiska norra hall, som genomgått en sorglig uppfräschning med allt vad det innebar under 50-talet, har därmed inte legat i topp på vår att-göra-lista. Men nu har jag ändå inlett ett slags terapeutiskt färg- och skrapexperiment, eftersom både jag och hallen jag behöver det.
Förmodligen har hallen moderniserats i samband med att de ursprungliga fönstren avlägsnats. Bland annat har man täckt väggarna med masonit och därefter målat i en för 50-talet förmodat modern målerimetod inbegripande färg-flakes som med tiden medfört ett tilltagande fjällande.
Jag bryr mig inte om att bryta bort masoniten på de väggar som vetter åt fasaden, man kan anta att dessa är lappade och lagade efter det att man tog bort det stora verandapartiet. Jag börjar däremot att avlägsna masoniten på innerväggarna. Pärlsponten har bara täckts över. Döm om min besvikelse då jag upptäcker att den sista metern spont av oförklarlig anledning tagits bort och ersatts av hopvikt emballage från eternitplattor. Jag blir så irriterad att jag blir tvungen att pausa för dagen och åka till tippen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar